Rasens ursprung anses vara komihunden, som också är kallad för syrjänernas hund. Stamhundarna härstammar dock från Ladoga, Karelen, Olonets och Dvina, där de användes för jakt på allt vilt. Rasaveln påbörjades år 1936. Ändamålet var att avla fram en robust hund som skäller på storvilt. Då kom man överens om att rasens namn skall vara karelsk björnhund. Den första rasstandarden fastställdes år 1945 och de första hundarna registrerades år 1946.
En ställande hund avsedd för jakt på älg och björn. En hund med jaktlust. Den arbetar mycket självständigt, men dock samarbetsvilligt och markerar viltet med skall. Sinnena, i synnerhet luktsinnet, är skarpa, varför rasen lämpar sig för storviltsjakt. Rasen har mycket bra orienteringssinne.